i skogen är det på varje promenad med Arvid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Denna blogg handlar om det vardagliga livet hos familjen Nordsten (fast kanske mest om Kelpien Arvid).
Bloggarkiv
-
▼
2008
(166)
-
▼
december
(25)
- Så var..
- Nu är..
- Felicia ställer..
- En riktigt..
- En liten..
- Ännu en..
- Barnen har..
- Usch vad..
- Tjoho, det..
- Nu börjar..
- Ikväll är..
- Fortfarande samma..
- Idag är..
- Vaken igen..
- Tidigare i..
- Full fart..
- Lucia bilder..
- Trött och..
- Ute med..
- En liten..
- Ännu en..
- Bilder tagna..
- Bilder tagna..
- Söndag natt..
- Varit lat..
-
▼
december
(25)
Om mig
Om Arvid
Arvid föddes långt uppe i norr (Överkalix) den 15 mars 2008 i en kull om 5 valpar. Han har en bror och tre systrar som är spridda lite överallt i vårat avlånga land.
Pappa heter Evallens Chocolate Intro och mamma heter Cephyren's Beata (Sky).
En solig söndag i slutet av maj (den 25:e) satte jag mig i bilen för en liten tripp (63 mil enkel väg) upp till Överkalix och hämtade hem Arvid. Det kändes som om att Arvid kände på sig att han skulle följa med mig, då han på en gång jag kom innanför dörren till Ida och Gunnar sprang fram till mig. Hans två systrar som fanns kvar ignorerade mig totalt.
Hemfärden gick otroligt bra, då han redan som liten verkar ha älskat att åka bil.
Pappa heter Evallens Chocolate Intro och mamma heter Cephyren's Beata (Sky).
En solig söndag i slutet av maj (den 25:e) satte jag mig i bilen för en liten tripp (63 mil enkel väg) upp till Överkalix och hämtade hem Arvid. Det kändes som om att Arvid kände på sig att han skulle följa med mig, då han på en gång jag kom innanför dörren till Ida och Gunnar sprang fram till mig. Hans två systrar som fanns kvar ignorerade mig totalt.
Hemfärden gick otroligt bra, då han redan som liten verkar ha älskat att åka bil.
2 kommentarer:
Full spreta! Samma här när Mimmi är med i skogen. Hela tiden projekt på g, alltid uppe i en driva (varför gå på plogad väg när det finns decimeterdjup snö???), jagandes boll, försöka få husse att leka och springa, kolla in ett ljud...dessa kelpisar, visst kan man inte vara utan dem?
Så sant som det är sagt, kan inte tänka mig livet utan våran lilla tok.
Men vad är det som är så kul med att hoppa i meterdjup snö, och smakar snön verkligen så gott så att man för varje skutt måste ta en munfull?
Skicka en kommentar