Hittade detta kort i mobilen och var bara tvungen att lägga ut det. Såg denna bil i våras på K-Rauta parkeringen och har aldrig sett något så makabert i bil väg tidigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Denna blogg handlar om det vardagliga livet hos familjen Nordsten (fast kanske mest om Kelpien Arvid).
Bloggarkiv
-
▼
2008
(166)
-
▼
juli
(33)
- Många bad i ån..
- Nu får du inte sola..
- Felicia i Kalmar
- Solning nere vid ån.
- Filip i Timmernabben
- Skrämmande bil
- Ingen rubrik
- Ingen rubrik
- Arvid spanar in korna
- Felicia matar korna
- Nere i Kalmar efter...
- Men hua!
- Riktigt rackarns..
- Filip har ordnat...
- Felicia och Arvid
- Sommar, sommar och sol....
- Snart semester igen...
- Skateboard träning...
- Arvid och Kalle
- Gästspelar på jobbet...
- Tillbaka i Sundsvall..
- Skatekungen
- 3 timmar och 30 minuter.
- Ett pass kvar.
- Semester...
- Kloklippning
- Dumbo?
- Sommar sommar
- Lite blandade bilder
- Valpkursen igår onsdag
- Arvid ute på Spikarna
- Bland det värsta med hund...
- Arvid sover under Lilla VM
-
▼
juli
(33)
Om mig
Om Arvid
Arvid föddes långt uppe i norr (Överkalix) den 15 mars 2008 i en kull om 5 valpar. Han har en bror och tre systrar som är spridda lite överallt i vårat avlånga land.
Pappa heter Evallens Chocolate Intro och mamma heter Cephyren's Beata (Sky).
En solig söndag i slutet av maj (den 25:e) satte jag mig i bilen för en liten tripp (63 mil enkel väg) upp till Överkalix och hämtade hem Arvid. Det kändes som om att Arvid kände på sig att han skulle följa med mig, då han på en gång jag kom innanför dörren till Ida och Gunnar sprang fram till mig. Hans två systrar som fanns kvar ignorerade mig totalt.
Hemfärden gick otroligt bra, då han redan som liten verkar ha älskat att åka bil.
Pappa heter Evallens Chocolate Intro och mamma heter Cephyren's Beata (Sky).
En solig söndag i slutet av maj (den 25:e) satte jag mig i bilen för en liten tripp (63 mil enkel väg) upp till Överkalix och hämtade hem Arvid. Det kändes som om att Arvid kände på sig att han skulle följa med mig, då han på en gång jag kom innanför dörren till Ida och Gunnar sprang fram till mig. Hans två systrar som fanns kvar ignorerade mig totalt.
Hemfärden gick otroligt bra, då han redan som liten verkar ha älskat att åka bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar