Igår var jag och Göran med hundarna ut till syrrans gård och testade lite blodspår. Göran hade med sig Hampus och Jesper (labradorer) och jag hade såklart Arvid, Göran har väldigt mycket erfarenhet av att lägga spår så det var intressant att följa med på detta då jag aldrig varit med tidigare. Vi la tre olika spår, så alla hundar skulle få sitt eget. Efter att spåren var lagda så blev det en promenad med hundarna och sen lite kaffe och mackor på altanen. Efter ca två timmars väntan så började Göran med sina hundar och dom löste uppgiften exemplariskt, Hampus och Jesper var ruskigt duktiga, så ribban var onekligen högt ställd för lille Arvid.
När det var Arvids tur så var man riktigt nervös, hur ska han reagera på detta? kommer han överhuvud taget att förstå vad det är vi vill att han skall göra?
Arvid stog ett tag och luktade intresserat där spåret startade, och jag tänkte att "jaha, det var det, nu blir det stopp här". Men tji fick jag, efter några sekunders nosande på marken så bar det iväg in i snårskogen, över stockar och sten med nosen i backen.
Arvid var nästan klockren, behövde aldrig "hjälpa" honom på rätt spår utan han följde spåret själv ända fram till älgklöven. Han hade endast en miss vid en vinkel där han fortsatte rakt fram några meter, men han upptäckte själv sitt misstag och återupptog spåret.
Tack Göran för en jättekul förmiddag ute i skogen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar