Denna blogg handlar om det vardagliga livet hos familjen Nordsten (fast kanske mest om Kelpien Arvid).
lördag 22 november 2008
En slagen..
hjälte har slocknat i soffan med sitt lördagsgodis bredvid sig.
2 kommentarer:
Anonym
sa...
He-he, känner vi igen detta? Men i vår familj är det snarare pappa Jozzi som hamnar i detta läge i soffan när resten av familjen har gett upp. Hos oss löper Mimmi. Löper...och löper och löper. Droppar, bär trosa, bär inte trosa när husse ledsnar att byta och så fram med svabben. Ute är det ett väldigt luktande på kiss-stolpar och svassande efter killar...hon har just passerat höglöpet, och vi försöker undvika alla hundar just nu. Och jag hoppas att detta snart är över...men hon har blivit otroligt tillgiven, sover på ens fötter, i knät i soffan, mellan oss i soffan, söker kontakt och vill bli kliad. Och så är vi ute i skogen och spårar(gudars, vilket luktsinne de har!) och donar, vi har hur kul som helst...och snö! Den kan man ju röja i! /Hälsningar, Jozzi
Ha ha. Ja jag kan inte säga att jag är direkt avundsjuk på er som har löptikar. Ja det där med snö verkar onekligen vara lika kul varje gång man kommer ut, imorse var jag och Arvid ute på promenad och jag kan lova att det var en syn för gudarna att se när han försökte att svälja alla snöflingor som föll (snöade så in i vassen imorse). Hur har det gått med garagehyllorna? Sitter allt där det ska nu? :) //Johan
Arvid föddes långt uppe i norr (Överkalix) den 15 mars 2008 i en kull om 5 valpar. Han har en bror och tre systrar som är spridda lite överallt i vårat avlånga land. Pappa heter Evallens Chocolate Intro och mamma heter Cephyren's Beata (Sky). En solig söndag i slutet av maj (den 25:e) satte jag mig i bilen för en liten tripp (63 mil enkel väg) upp till Överkalix och hämtade hem Arvid. Det kändes som om att Arvid kände på sig att han skulle följa med mig, då han på en gång jag kom innanför dörren till Ida och Gunnar sprang fram till mig. Hans två systrar som fanns kvar ignorerade mig totalt. Hemfärden gick otroligt bra, då han redan som liten verkar ha älskat att åka bil.
2 kommentarer:
He-he, känner vi igen detta? Men i vår familj är det snarare pappa Jozzi som hamnar i detta läge i soffan när resten av familjen har gett upp. Hos oss löper Mimmi. Löper...och löper och löper. Droppar, bär trosa, bär inte trosa när husse ledsnar att byta och så fram med svabben. Ute är det ett väldigt luktande på kiss-stolpar och svassande efter killar...hon har just passerat höglöpet, och vi försöker undvika alla hundar just nu. Och jag hoppas att detta snart är över...men hon har blivit otroligt tillgiven, sover på ens fötter, i knät i soffan, mellan oss i soffan, söker kontakt och vill bli kliad. Och så är vi ute i skogen och spårar(gudars, vilket luktsinne de har!) och donar, vi har hur kul som helst...och snö! Den kan man ju röja i! /Hälsningar, Jozzi
Ha ha. Ja jag kan inte säga att jag är direkt avundsjuk på er som har löptikar. Ja det där med snö verkar onekligen vara lika kul varje gång man kommer ut, imorse var jag och Arvid ute på promenad och jag kan lova att det var en syn för gudarna att se när han försökte att svälja alla snöflingor som föll (snöade så in i vassen imorse). Hur har det gått med garagehyllorna? Sitter allt där det ska nu? :)
//Johan
Skicka en kommentar